Onsdag

Går med tunga steg, vänder blicken bort
Hela gatan ser, inte ett öga torrt
Allting rasar ner, kommer aldrig stå
Stå för att
Vi blev allt det där som vi ville bli
En stor glaciär fast med sprickor i
Vi har nästan allt
Känner ingenting

För vi är så nära nu att vi inte ser det
Jag är redo att dö för att känna att jag lever
Morgonen kommer
Jag tror du vet det
Jag är redo att dö för att känna att jag lever

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Mitt namn är Emma Victoria Wiesel och jag kom till världen den 3 juli 1998.
Jag bor i en liten stad i Småland, men i framtiden hoppas jag på att komma härifrån. På fritiden, när jag inte är fast i skolan, hänger jag med mina vänner, sitter vid datorn eller dansar. Jag är alltid full av energi och näst intill onormal!
- Life is too short!