Hey Dolly

"Jag plockar upp mit manifest, gömmer det i jungru Marias kjolar och tänder på. Kyrkan står i lågor och vi går hem till mig och dricker glögg. Från mitt balkongfönster kan vi se elden.
Jag vet naturligtvis att det inte brinner. Jag vet att jag inte tände på, att allting jag ser inte händer i strikt objektiv mening. Men vi kan väl låtsas. Det här är ingen chick flick, det här är verkligheten och den slickar himlen med orangea lågor. Låtsas att ni ser det flammande ljuset från elden. Det är ju så smärtsamt vackert.
Det är inte det att det inte är ett vackert liv. Sartre och Mårten och alla andra depprövar kan go fuck themselfs.
Det finns ett ljus som aldrig brinner ut. En liten metallicficklampa i bröstet på varenda människa."

Jag menar, hur skriver man ens en läslogg på det här? Citatdelen, fine. Men en analys och fördjupning, men lääääägg aaaaaaaaaaaaav känner jag. Så här sitter jag, fast i pluggandet som liksom fastnat helt och hållet, med en rabattkupong på hemmakvällsgodis bredvid mig som skriker efter att bli använd och ett hjärta som skriker efter att få träffa sin prins. Hey Emma. Jag borde absolut skriva en egen bok.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Mitt namn är Emma Victoria Wiesel och jag kom till världen den 3 juli 1998.
Jag bor i en liten stad i Småland, men i framtiden hoppas jag på att komma härifrån. På fritiden, när jag inte är fast i skolan, hänger jag med mina vänner, sitter vid datorn eller dansar. Jag är alltid full av energi och näst intill onormal!
- Life is too short!