I Miss His Smile, But I Miss Mine More

Min sotis bestie på dagiset på 2 år har idag hittat en ny hobby. Hill running. Hon springer ner för den isiga backen fast hon knappt kan gå och gör mig hur nervös som helst. Går och bär runt på henne hela tiden och jag önskar jag fick ta med henne hem! När hon halkar och ramlar börjar hon asgarva, min gulliga unge! En utav två barn på dagiset som får mig att gå dit.. Har blivit kallad pappa, mamma, katt, blivit klättrad på med leriga stövlar, blivit dragen i håret och örhänget. Har även torkat dreggel (LÄS dreggel - inte någonting annat som tur är..) och offrat mina dr denim för att ta på och av barnen deras sandiga, leriga, blöta och äckliga kläder och skor (de va tvugna att sätta sina äckliga saker mot mitt ben för att jag skulle kunna ta av dom). Har förövrigt inte luktat rosor inne i lokalen idag, ville kräkas och fick kväljningar.. Nu taggar vi en ny dag på dagiset och hoppas båda mina två lyckopiller är där!
Gamla bilder..

Kommentarer
Postat av: agnes

då har vi gjort samma sak ;)

2013-03-05 @ 22:05:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Mitt namn är Emma Victoria Wiesel och jag kom till världen den 3 juli 1998.
Jag bor i en liten stad i Småland, men i framtiden hoppas jag på att komma härifrån. På fritiden, när jag inte är fast i skolan, hänger jag med mina vänner, sitter vid datorn eller dansar. Jag är alltid full av energi och näst intill onormal!
- Life is too short!